Steklar: Myror - getingar. Hymenoptera: Formicidae–vespidae

Myror och getingar har spännande och brokiga levnadssätt. Visste du till exempel att det finns myror som är boparasitiska (liksom gökar) och att andra håller slavar – och att det finns getingar som lever helt för sig själva och inte bara i samhällen?

För första gången är nu alla Sveriges myror och getingar utförligt beskrivna i både text och bild. Alla 81 nordiska myrarter och 51 getingarter, samt den enda arten av dolksteklar presenteras här i nationalnyckelvolymen Steklar: Myror–getingar.

När myror och getingar kommer på tal väcks olika känslor inom oss. De kan vara av det negativa slaget om man fått myror innanför kläderna när man suttit på en tuva med rödmyror eller råkat trampa ner i ett getingbo. Vid närmare bekantskap kanske motviljan byts i fascination över getingarnas mästerliga byggnadskonst eller myrornas välordnade samhällen. Den röda skogsmyran med sina stora stackar är nog för de flesta den mest kända myran, men vad många inte vet är att endast 16 av de 81 arterna faktiskt bygger stackar.

Myror har ett mycket känsligt luktsinne som gör att de kan skilja på vem som är vän eller fiende. Varje myrart och samhälle har dessutom sin egen doft. När en myra har hittat var det finns mat berättar den det för de andra myrorna genom att avge olika doftämnen och lägga ut doftspår. På så sätt hittar de både dit och hem igen.

Rövarmyror är de myror som håller andra myrarter som slavar. De både rövar och plundrar andras bon för att skaffa mat och ta slavar. Hos vissa arter av rövarmyror tränger sig drottningen in i andra myrors bon. Där fördriver eller dödar hon drottningen och alla arbetare. Larverna och de okläckta myrpupporna lämnas kvar och blir sedan rövarmyrornas slavar.

Faraomyra Monomorium pharaonis. Foto: Krister Hall

De sociala getingarna bygger sina bon av pappersmassa. Bomaterialet framställs genom att getingen tuggar avgnagt trä som blandas med saliv så att en pappersmassa bildas. Några bygger bon som hänger under takbjälkar eller grenar, andra i marken. De ensamlevande (solitära) getingarna bygger bon i befintliga gångar i trä som skalbaggslarver gnagt, men använder även växtstjälkar som boplats.

En av de viktigaste funktionerna med getingarnas gadd är att försvara boet och att paralysera och förlama byten. Men det är bara honorna som har en gadd. Det är nämligen det omvandlade äggläggningsröret som de sticks med – och ett sådan är det ju bara honor som har. De solitära arterna måste kunna se till att de egna larverna har färsk mat att tillgå medan de växer. Det förutsätter att bytet inte är dött, bara paralyserat. De samhällsbyggande sociala arterna lever nästan uteslutande som rovdjur. De dödar sina byten som de tar hem och matar sina larver med.

Mörk lergeting Odynerus spinipes och huvud av Tagglergeting Odynerus reniformis. Foto: Christopher Reisborg

2002 startade Svenska artprojektet, med målet att kartägga den svenska biologiska mångfalden. Många nya arter, fler än vad initiativtagarna drömt om, har hittats. 2 500 nya arter har dokumenterats i Sverige, varav närmare 900 kan vara helt nya för vetenskapen. Mycket är ännu okänt och alla arter är ännu inte upptäckt.