Nationalnyckeln kommer til å bli ett sammenhengande bokverk med utførlige tekster, artsbilder, detaljbilder, utbredelseskart og bestemmelsesnøkler som i ord og bilde presenterer Nordens forekommende flercellede organismer, ca 50 000 arter!
Tagghudingar–svalgsträngsdjur
Det finns drygt 70 arter av tagghudingar längs den svenska kusten – nästan uteslutande längs västkusten. Vanlig sjöstjärna Asteriasrubens kan man hitta på stranden, men de flesta tagghudingar lever ganska djupt nere i havet och det krävs dykutrustning för att man ska kunna studera dem på plats. Till gruppen hör förutom sjöstjärnor och sjöborrar även liljestjärnor, ormstjärnor med slingriga armar och avlånga sjögurkor som gräver sig fram genom bottensedimentet. Det kan vara svårt att inse vad de alla har gemensamt, men både likheter och skillnader berättar vi om i den kommande volymen av Nationalnyckeln.
Spenslig fjäderstjärna. Illustration: Helena Samuelsson. |
Sjöstjärnor, sjöborrar, sjögurkor, liljestjärnor och ormstjärnor är alla tagghudingar. Gemensamma drag är att de saknar huvud och har hundratals fötter. Många är formade som en stjärna eller boll och de flesta har inte ens något som är fram och bak. Ormstjärnorna saknar analöppning, vilket innebär att avföringen går ut genom munnen. Och sjögurkor andas med rumpan. Faktiskt är tagghudingar närmare släkt med oss själva än vad de flesta andra djur är, även om det kan vara svårt att se likheterna.
Mosaikormstjärna. Illustration: Helena Samuelsson. |
Om en ormstjärna blir av med en arm, växer det snabbt ut en ny. Många tagghudingar har en mycket god förmåga att återbilda förlorade kroppsdelar. De speciella stamceller som gör detta möjligt intresserar forskare med tanke på tagghudingarnas släktskap med oss människor.
Vanlig sjöstjärna. Illustration: Helena Samuelsson. |
Kragollonmask. Illustration: Helena Samuelsson. |
Maskeringssjögurka. Illustration: Helena Samuelsson. |
Foto: Christopher Reisborg. |
Skelett från sjöborrar. Foto: Christopher Reisborg. |
När man har 2000 fötter, som tagghudingar kan ha, kräver förflyttning att alla dessa fötter koordineras. Vilket tagghudingen fixar – och ändå saknar den hjärna!
Sjögurka med tentakler. Foto: Christopher Reisborg. |
Sjöstjärna äter upp en mussla. Foto: Christopher Reisborg |
Tagghudingar har, förutom de märkliga slangfötterna, en alldeles speciell typ av bindväv som blixtsnabbt kan ändra konsistens från rinnande till stenhård eller tvärtom. Det här utnyttjar till exempel en sjöstjärna som bänder upp skalet på en mussla. Genom att göra kroppen alldeles styv får den en stadig bas för de starka slangfötterna, som har en enorm häftande förmåga tack vare sugkopparna. Så fort sjöstjärnan har fått upp en liten springa mellan musslans skal pressar den in sin utvrängbara mage som börjar bryta ner musslan redan innan den kommit in i sjöstjärnans kropp.